Kom in och ät

I Uppsala provade jag förresten en massa jeans tillsammans med Miss Z, och överhörde (hehe, så snyggt ord!) en konversation i provhytten bredvid. Tjejen där provade jeans i storlek 25 och berättade för sin kompis att hon inte tänkte äta något gott före sista april, för att kunna ha dom. Det tyckte jag lät väldigt trist, men så försökte jag klämma ner min omfångsrika bak i ett par storlek 31 också….

Det är dåligt med uppdateringar här, men det beror på att jag inte lagar så mycket mat. Förra veckan var jag i Uppsala och hälsade på ett gäng gamla vänner, och då lagade jag linssagnen jag alltid lagar, och bakade chokladkakan jag alltid bakar. I övrigt åt vi mest ute, bland annat en ”italiensk” buffé och en ljuv, ljuv sallad med fet, krämig fetaost och pestopasta.

Den ”italienska” buffén åt jag med Mr M, som åt en fisktallrik (som bestod av nittio procent frityr), en kötttallrik och en pizzatallrik. Jag åt mest morötter och citerade Kejsarens nya stil (”finns det ingenting på den här menyn som inte badar i sitt eget flott?”). Efteråt letade vi upp en glasskiosk som hade en massa skojiga smaker. Jag experimenterade med honungsripplad och valtnötskryddad yoghurtglass och mascarponekrämig skogshallonglass, medan Mr M tog tre olika sorters nougat. Glassen åts vid Fyrisån, som verkligen gör sig bra i strålande sol och femton graders värme.

Men här hemma blir det alltså mest rester för tillfället. Pastasås med linser till lunch och kvällsmat, filmjölk med havregryn, kanel och russin till frukost och bananer till mellanmål. Men i helgen ska vi för-fira att E tar ytterligare ett steg närmare 30, och då blir det baka av. Jag funderar på den vita kladdkakan från Två systrars söta, och så någon variant av den norska iskakan. Kanske med hallon, eller med mörk choklad eller vinbär? Eller alla tre!

I söndags grillpremiärade vi alltså. Mr K (en ovanligt snuskig inital btw) bjöd på grill och västläge och det var t-shirtväder till åtta på kvällen. Jag grillade ett lamm som marinerats i färdig marinad (minuspoäng!) och majskolvar som grillades rätt upp och ner och åts med vitlökssmör (eh, nej nu ljög jag, jag hade fixat smör i en liten bytta men orkade aldrig pressa ner vitlöken så den låg som en hel klyfta bredvid smöret och gav väl ingen direkt smak…) och salt. Till efterrätt (nej det finns ingen spärr i den här magen) grillade jag två bananer och smälte ner choklad i. Och så lite glass på det. Burp baby.

Om en dryg vecka åker jag och mannen till New York. Om det mot förmodan finns någon läsare som har matiga New York-tips, så är den läsaren varmt välkommen att dela med sig. (om det mot förmådan fortfarande finns någon läsare alls efter mitt kassa uppdaterande…)

Children of the corn

Vitlöksyoghurtmarinerade grillspett

Tre köttätare och två vegetarianer

Bananen med choklad i

Medan E åt sin macka, åt jag min. Den har något mer finess: två dagar gammal vriden baguette från Annas mat, ett lager smör, ett lager ajvar relish, skivade färska champinjoner, fyra skivor skinka, färsk basilika, och oregano. Först lät jag dem grillas på gallret i ugnen i 225 graders värme i några minuter (okänt hur många) och sedan skivade jag över många, många skivor av Boxholms gräddost. Lade mackorna på ett ungssäkert fat och lät osten smälta i samma ungsvärme. Rackarns gott blev det.

Mannen E ville gärna att den här bilden på hans kvällsmat skulle publiceras. Det är alltså macka med skivad och stekt chorizokorv, halvsmält boxholmsost och ketchup. Och så ett glas juice. Fina grejer det, tycker E.

Söndag med Buffy

Jag vet inte om jag ska skylla på vårluft eller hormoner, men i helgen var jag vansinnigt sötsugen hela tiden. På fredgen resulterade suget i de konstigaste och godaste brownies jag ätit, och på söndagen i en plåt hallongrottor. Och chokladdoppat äpple till kvällsmat (efter den obligatoriska fredagspizzan). Hrm. Får nog satsa mot Bitch 2007 i år med…

Hallongrottorna hittade jag hos Kinna (och det är hon som dyker upp först när man googlar också) och de blev verkligen delikata (även om jag aldrig har såna där små formar hemma, utan får platta utsmetade cirklar, istället för snygga kullar) så jag kan rekomendera det receptet. Busenkelt är det också, och tar ingen tid alls (förutom möjligen ikluttandet av sylt).

And now for some brownies! Så här gjorde jag:

Kladdbrownie med fejkmörk choklad
3 ägg
Ungefär 150 gram Marabous mörka choklad
150 gram smör
2 1/4 dl socker
1.5 dl mjöl
3/4 tsk bakpulver

Socker och ägg vispades till vit pösighet i en bunke. Smöret smältes i kastull, och chokladen halvsmältes i mikro (jag råkade räkna fel på hur mycket chokladet var skulle vara, men jag tror att blev typ 150 gram, eller kanske lite mer) och blandades sedan ner i smöret. Några bitar blev inte helt smälta, det kan ha påverkat resultatet kanske. I en separat skål blandades mjölet och bakpulvret, och sen rördes hela härligheten ihop. Jag klädde en liten form (15×25) med bakplåtspapper och hällde i smeten. Jag minns inte vad jag hade för värme på ugnen, men jag tror att det var 175 grader. Kakan fick gräddas därinne i kanske 17 minuter? Det bildades i alla fall en snygg stel skorpa ovanpå, men den var ändå rätt gungig när jag tog ut den. Var livrädd för att grädda för länge och få torra tråkiga muffinsbrownies, som sist jag försökte, så jag tog kanske ut formen lite väl tidigt. Sen fick den svalna på balkongen, och OMG! Vad gott det var. Det gick inte att skära den i snygga bitar, utan den fick gröpas ur och ätas med sked. Och jag blev mätt! På kaka! Fick lämna en bit som jag inte orkade äta upp. Det kan iofs höra ihop med den delikata och mättande middag vi ätit strax innan, but still. Skalet var lite krispigt och innehållet mjukt och smetigt och lite halvkakigt. Slår alla kladdkakor med hästlängder, I tell ya. Och det enda som behövs är en Marabou mörk chokladkaka, annars är det ju typ kladdkakesmet.

Sätt igång och baka, systrar och bröder. Fläskiga lår är inne i år har jag hört.

UPPDATERING
Hehe, det verkar som ni läser som krattor eller så är ni helt ointresserade av recepten… för man ska förstås INTE ha 3/4 dl bakpulver i kakan, utan snare teskedar. Härregud. Ändringen är gjord, hoppas ingen hann få väälädigt skumma brownies..

I lördags var mina föräldrar i stan och bjöd mig och mannen på lunch. Efter inte särskilt mycket tvekande valde vi den mongoliska restaurangen Ghingis Khan (kreativ stavning) som erbjöd shoppingbuffé för okänd summa pengar (vi blev som sagt bjudna och då forskar man inte i priser). Men för eventuella sugna läsares skull kan jag låtsas att jag kommer ihåg något om 89 kronor. För detta kunde man alltså få buffé, eller en av några rätter. Fördelen med en av några rätter är att man äter det man får och inget mer (medan man från en buffé äter så mycket att man rullar därifrån). Detta kan eventuellt även vara en nackdel, beroende på hur många kilon man strävar efter att gå upp. Eftersom jag och mannen befann oss mellan två träningspass, tyckte vi att buffén kändes som en bra grej. Mamma och pappa befann sig inte mellan två pass, men de valde buffén ändå.

Där fanns någon slags saffransris, och så vanligt härligt tjockt och klibbigt jasminris. Detta dränkte jag i en ljuvt välsmakande sötsur sås, och även om jag plockade för mig av både det ena och det andra, blev de krispiga wokgrönsakerna favoriten. Vad de smakade minns jag inte så här i efterhand, men gott var det. Det fanns revbensspjäll som var svårätna på grund av för mycket brosk och skit, och kycklingspett som var lättätna med något mesigt kryddade. Självklart fanns det friterade saker typ kyckling och grönsaker också, vilken kinathaibuffé är komplett utan det? Jag åt bara två fityrbollar, vilket jag tar som ett tecken på mognad och discplin (när jag var yngre var det allt jag åt, och då fick gärna innehållet var så litet som möjligt så att jag i stort sett bara åt frityren).

Mätta och glada blev vi i alla fall, och personalen var exemplariskt trevlig. Fast jag skulle nog hellre gå dit på kvällen, då de har mongolisk grillning (där man tar för sig av råa varor som kocken wokar ihop), den är riktigt god har vi hört. Men varje gång vi går ut på kvällstid hamnar vi ju på Texas…