Kom in och ät

En del av charmen med Smögen är att gå ner till bryggan, köpa färsk fisk, räkor, bröd och röror och sedan äta i solen på bryggan. Men, så mycket sol var det ju tyvärr inte…. Fast man kan ju äta inomhus, som vi gjorde här. Jag åt Fish & Chips, E åt någon form av gigantisk skaldjursmacka. Såsen var av currysort och smakade smaskens.

En gång när jag var 16 var jag i Stockholm, och mitt resesällskap tjatade hela tiden om att vi skulle prova sushi. Men jag totalvägrade och jag tror det slutade med att vi åt någon slags töntig kinamat istället (som sextonåring var jag omåttligt förtjust i friterade saker). Sen läste jag Sushi for beginners, men kände ändå inte att det var något för mig. Inte för för att jag har några problem med rå fisk, utan mer för att jag inte kunde se någon riktig poäng i det. Det är ju så lite mat. Ris och lite fisk liksom. För nåt år sen fick jag smaka hemmagjord sushi hos först en kompis och sen hos en annan. Och jag blev lite kär. Men bara lite, kände fortfarande inget stort behov. Förrän för några veckor sen. Jag vet inte vad som hände, men jag började utveckla en liten besatthet av att prova att äta sushi ute nånstans, på en restaurang. Eller nä, det började med att jag ville göra hemma men tyckte att ingredienserna var så dyra… Min sambo vägrade dock ackompanjera mig till en sushirestaurang eftersom han provat sushi på finlandsfärjan (!) och inte tyckte om det då… Därför var min lycka gjord när gamla vänner äntligen återvände till staden efter sommarlovet, och jag kunde locka med en sådan till Kikkobar, som ligger nere i Linköping city.

Caroline har större erfarenhet av sushi än jag, och var ett utmärkt sällskap på äventyret. Vi gick dit vid lunchtid, då dom har ett erbjudande om 8 bitar för 70 kronor. Jag har förstås ingen aning om ifall det är dyrt eller billligt, being a sushi virgin, men det kändes överkomligt för en lunch i alla fall. Solen sken, uteserveringen hade bra bord, vi hade helt sommarlov av snack att ta igen… livet var fint helt enkelt. Och fin var även sushin. Först kom det in en liten skål med grumlig vätska. Jag såg frågande på Caroline. De är soppa, upplyste hon mig om. Jahaja. Som man äter med…? Munnen. Jahaja. Sörplade i mig. Det smakade… salt. Och lite.. skumt. Jag misstänker att den inte är den godaste misosoppan på den här sidan jordklotet, men den gick ner.

Sen, med imponerande snabbhet, kom det snygga fatet (se nedan). Jag instruerades i hur man häller upp soja i skålen, och blandar i lite wasabi för rätt styrka. Och så pinnarna, som man ju ska äta med. Problemet med pinnarna var inte att hålla dom rätt, problemet var att jag inte ville sätta i mig hela biten i en tugga (för isåfall skulle det ju bli totalt 8 tuggor och riktigt så fort ville jag inte sätta i mig maten). Så jag skar de snygga små nigiribitarna med kniv och gaffel.. vilket kändes so wrong. Men gott var det! Oh yes. Jag tror det är rissmaken jag gillar bäst. Råkade smeta på aningens för mycket wasabi på en och kände hur näsan strävade efter att vända sig ut och in… Men mums, som sagt. Jag ville äta sushi till kvällsmat också. Och nästa dag. På måndagen gjorde jag ett återbesök på Kikkobar, tillsammans med ytterligare en återvändande vän. Av någon obegriplig anledning tog jag då wokad biff istället för sushi. Varför? Well, sol, fläckar etc. Nästa gång ska jag inte göra samma misstag.

Fler vegetariska recept! var det beställt från en läsare. Så jag skrev ett långt inlägg om en god, vegetarisk sallad jag gjorde igår. Sen bestämde sig comhem för att jävlas med mig, och inlägget försvann. Fuckyou comhem. Därför tar vi det nu igen i all korthet: gröna linser, matvete (mitt senaste fynd i spannmålshyllan), rödlök, stekta champinjoner, gurka, paprika, körsbärstomater, bladspenat, rostade solroskärnor och en dressing av olivolja, vitlök och sambal oelek. Snygg blev den också!

Jag har varit på kort och mest regnig solsemester i Smögen. En typisk solsemester i mitt hushåll ser ut så att efter uppvaknande och sträckande av leder och frukost, intas närmaste solvarma klippa och där spenderas minst sju timmar av dagen. När kroppen är utsolad och sönderbadad och matt på grund av matbrist (det enda som äts där är saker av typen frukt och bröd) väntar en bilfärd till närmsta (eller bästa) matställe där utfodring av den större sorten sker. Tyvärr ledde regn och andra otrevilgheter till att det mönstret bröts något på den här semstern. Förutom en dag. Visserligen bara fem timmar på klipporna, men sol och vind och mastigare kvällsmat blev det i alla fall.

Denna lilla sötsak var mer mättande än den ser ut, och intogs på Smögenbryggan. Inköpt på Göstas fisk eller liknande. Brödet var grovt och smaskigt, salladen välbehövlig, fisken hade en touch av grillkrydda och majonnäsen smakade skaldjur. Det blåste halv storm och förpackningen som burgaren kom i blåste all världens väg så fort man släppte den med blicken (min svetptes iväg och jagades nerför bryggan av en man, som när han plockat upp den fortsatte i högt tempo åt helt fel håll… han kom senare tillbaka, med förpackning och vilsen blick, men då låtsades jag att det regnade (vilket det för en gångs skull inte gjorde) och han slängde den i närmsta papperskorg). Gillar hur som helst att äta kvällsmat med den här utsikten:

Idag är det min födelsedag! Det enda kravet jag har på tillvaron på min födelsedag, förutom att alla uppmärksammar mig med minst ett GRATTIS!, är att jag får käka gräddtårta. I sängen, på morgonen. Helst vill jag naturligtvis vakna av tasset i trappan och skönsången och klirrande glas och tända ljus men i den här lägenheten finns inga trappor och min man vaknar efter mig 100% av mornarna så.. jag har fått sänka mina krav lite. I år gjorde jag till och med min egen morgontårta, kvällen innan. Eller, efter tolvslaget. Sen åt jag en bit. Eller tre. Hrm host.

Alla andra dagar på året bakar jag snygga avancerade saker som jag rotar fram i kokböcker och på bloggar, men på min födelsedag är det den här och ingen annan tårta som gäller. Baske mig. Den är enkel men deliciös. Framförallt smakar den Födelsedag!

Steg 1: tårtbotten från Elorado. Den funkar!

Steg 2: första lagret, med mosade hallon (eller hallonsylt om man hellre vill det)

Steg 3: lager nummer två, chokladpudding (ja sån där på pulver, vispad m mjölk)

Steg 3: Rejält med vispad grädde runtom hela tårtan (lite tricky)

Steg 4: Tadaa! Dekorerad med frukt (kiwi, banan och passionsfrukt)

Minipizza, bulgursllad, falafel, tacopaj, två sorters sill, rökt ren, gräddfil…Yum!

Sallad är bra som lunch under lata heta sommardagar har jag hört. Min sommar har nu varken varit lat, het eller… öh, somrig men jag har ätit sallad ändå. I alla fall tre gånger. I rad. För oh my vad god den var! Och så enkel: isbergssallad, tomat, gurka, vattemelon (mycket vattenmelon), bulgur och fetaost. Och så vitlöksrökt makrill ovanpå. Delicous! Har upptäckt att jag blir gladare av att äta mat på snyggt porslin, så jag äter det mesta ur den här snygga skålen som jag fick av H, som varit i Kina.

1. Joggingskor och myggmedel och tre plastpåsar i fickan
2. Tre små fina guldglittrande raringar i mossan, efter 20 meters sökande
3. Inga ytterligare fynd efter 2 km
4. Varm panna – rensade kantareller så att vätska kokar bort
5. Rejält med smör, salt och vitpeppar tillsäts
6. En skiva vitt rostbröd – vänds i och suger åt sig steksmöret
7. Kantareller på bröd – mozarella på kantareller
8. Mikrovågsugn en halv minut till smält ost.

I think I was in heaven.

Jag vet, jag har inte skrivit på evigheter, skam på mig, skam på min ko etc, whatever:

Ikväll åt jag följande tjusighet: kycklingfajitas med hembakade tortillabröd, mosad avacado och sallad. Till efterrätt chokladkladdkaka och grekisk yoghurt smaksatt med lime. Det är ju fredag! Kladdkakan är den numera klassiska browniekakan som jag lagat tusen gånger den här sommaren (minst) (receptet finns under rubriken Sött som socker) det är bara tillbehöret som varieras. Oftast hallongrädde, men idag alltså fet, grekisk yoghurt, som jag blandade med florsocker, socker och vaniljsocker, samt rivet limeskal. Guu så fräscht!

Kycklingen plockade jag fram ur kylen i morse (otroligt!) och stoppade i marinad när den tinat något (otroligt x2!). Marinaden bestod av olivolja, pressad vitlöksklyfta, sambal oelek, svartpeppar, salt, lite soja, färsk basilika, tabasco, honung och lite citron, och den gav kycklingen en smak som fick mitt matsällskap att säga Mmmm. Tortillareceptet är stulet ur Vår kokbok och så enkelt att det nästan är ett brott att köpa ickehemgjorda. Iofs är de totalt fejk, riktigta tortillas ska ha majsmjöl och whatnot men… liksom Bob Kelso har jag två tummar och bryr mig inte ett dugg:

Till 6 stycken små tortillas behövs:
3.75 dl vetemjöl
½ tsk bakpulver
½ tsk salt
½ msk olja
1 dl vatten

Blanda torra ingredienser och olja. Tillsätt så mycket vatten att degen blir deg (det går åt 1 dl ungefär). Dela degen i sex delar, kavla ut varje till en lagom stor och tunn kaka, och stek i het stekpanna ungefär nån minut på varje sida, så att den får lite snygg färg. Linda in dom i aliminiumfolie med varandra efter hand, så att de blir mjuka och fina.

Jag hade mosad avacado, isbergssallad, hackad tomat och kyckling på min, men vilket tacotillbehör som helst funkar ju. Friterad halloumi hade varit fint t ex. Mmmmm…