Nytt favoritcafé utsett. Wayne´s coffee utanför akademibokhandel. Utsikt över en bokhandel (gotta love books), tidningar att bläddra i, undangömt soffkrypin med god utsikt över lokalen (idealiskt för privata samtal) och framför allt BAGELS. Jag åkte till New York, jag åt en bagel, jag tokförälskade mig, jag åt 10 bagels till (en på morgonen, en på kvällen, varje dag), och sen åkte jag hem till Sverige där de inte förekommer i samma mängd. Om man säger. I Ryd råder det är skriande brist. Barista, som jag ju halvhyllade i ett tidigare inlägg, har visserligen bagels, men de är stora, torra och fulla med krafs. Jag vill ha det enkelt. Så jag stegade fram till kassan på Waynes och spanade in utbudet. De hade bagel med färskost och grönsaker, bagel med grönsaker och kalkon och bagel med färskost, grönsaker och lax.

- Hej. Kan man få sin bagel rostad?
- Ja.
- Okej. Kan man få den… utan grönsaker.
- Bara ost?
- Bara ost.
- Inga grönsaker?
- Inga grönsaker.
- … okej.

Han frågade om jag ville ha marmelad istället, men säger jag bara ost så menar jag bara ost. Och bara ost blev det! Bageln var precis lagom krispigt rostad, smaken perfekt och skålen med cream cheese så stor att det gick att breda på ett riktigt fettigt lager, trycka ihop härligheten och smaska i sig. Jag log euforiskt under hela måltiden. Sen avrundade jag med en Devil’s chocolate cake. Till mitt försvar, kalorimässigt, ska sägas att jag både tränat tidigare, och promenerat till stan. Något jag kommer få fortsätta med framöver… Måste ju prova mig igenom kaksortimentet också, för att se om något når upp till Baristas pekanpajsnivå.