Jodå, så att… sjuk som sagt

 

Små portioner gör ingen lycklig

Det finns sallad och så finns det Sallad.
Det här är en Sallad.

Den innehåller, i den ordning det hela läggs på fatet: isbergssallad, röd paprika, en burk kidneybönor, två choppade morötter, gott om solroskärnor, halverade romanticatomater, ett stort hackat päron, några räkor, matvete och en mängd olivolja. Typ en alldeles för stor mängd för kaloriintaget. Men jag mumsade lyckligt och länge.

 

Some assembly required

Idag är det min födelsedag! Det enda kravet jag har på tillvaron på min födelsedag, förutom att alla uppmärksammar mig med minst ett GRATTIS!, är att jag får käka gräddtårta. I sängen, på morgonen. Helst vill jag naturligtvis vakna av tasset i trappan och skönsången och klirrande glas och tända ljus men i den här lägenheten finns inga trappor och min man vaknar efter mig 100% av mornarna så.. jag har fått sänka mina krav lite. I år gjorde jag till och med min egen morgontårta, kvällen innan. Eller, efter tolvslaget. Sen åt jag en bit. Eller tre. Hrm host.

Alla andra dagar på året bakar jag snygga avancerade saker som jag rotar fram i kokböcker och på bloggar, men på min födelsedag är det den här och ingen annan tårta som gäller. Baske mig. Den är enkel men deliciös. Framförallt smakar den Födelsedag!

Steg 1: tårtbotten från Elorado. Den funkar!

Steg 2: första lagret, med mosade hallon (eller hallonsylt om man hellre vill det)

Steg 3: lager nummer två, chokladpudding (ja sån där på pulver, vispad m mjölk)

Steg 3: Rejält med vispad grädde runtom hela tårtan (lite tricky)

Steg 4: Tadaa! Dekorerad med frukt (kiwi, banan och passionsfrukt)

 

Maten i Midsummer (part two)

Minipizza, bulgursllad, falafel, tacopaj, två sorters sill, rökt ren, gräddfil…Yum!

 

But Marilyn. He’s tuna!

Sallad är bra som lunch under lata heta sommardagar har jag hört. Min sommar har nu varken varit lat, het eller… öh, somrig men jag har ätit sallad ändå. I alla fall tre gånger. I rad. För oh my vad god den var! Och så enkel: isbergssallad, tomat, gurka, vattemelon (mycket vattenmelon), bulgur och fetaost. Och så vitlöksrökt makrill ovanpå. Delicous! Har upptäckt att jag blir gladare av att äta mat på snyggt porslin, så jag äter det mesta ur den här snygga skålen som jag fick av H, som varit i Kina.

 

Pure pleasure

1. Joggingskor och myggmedel och tre plastpåsar i fickan
2. Tre små fina guldglittrande raringar i mossan, efter 20 meters sökande
3. Inga ytterligare fynd efter 2 km
4. Varm panna – rensade kantareller så att vätska kokar bort
5. Rejält med smör, salt och vitpeppar tillsäts
6. En skiva vitt rostbröd – vänds i och suger åt sig steksmöret
7. Kantareller på bröd – mozarella på kantareller
8. Mikrovågsugn en halv minut till smält ost.

I think I was in heaven.

 

A friendly little devil

Denna nationaldag i nådens år 2007 kände jag att något sött och fettbildande var på sin plats. Mest för att jag varit duktig och stigit upp i gryningen för att springa intervaller (alla andra i spåret vandrade hand i hand) men också för att jag alltid, alltid, alltid firar med något ätbart. Hej livsfarligt belöningssystem som kommer göra mig fet! Men ja. Jag firade vår nationaldag med rinniga chokladkakor (serverade ur portionsskålar, snofsigt som fan men vi orkade inte äta mer än en tredjedel) som granerades med lätt syrlig grädde, smaksatt med vaniljsocker och limeskal (okej, jag ska vara ärlig: det var creme fraiche och inte grädde, men bli inte rädda för det, det är faktiskt gott när det är sockrat och hårdvispat). Hade upptinade jordgubbar också, men de tillförde inte så mycket.

Men Emma, varför får vi inget RECEPT på denna underbara skapelse, frågar ni. Därför att chokladkakan har jag lagt ut recept på förut (som sagt, gjorde den i portionsformar istället nu bara) och ”grädden” har jag stulit från Sara på det ibland underhållande, ibland pinsamma programmet Saras kök. Fast hon hade citron i istället för lime. Och hon använde det i en marängtårta. Så okej: vispa 2 dl fet creme fraiche länge, länge, länge (länge) tills den blir hård och flyffig (först blir den rinnig men ha tålamod). Tillsätt 1 msk socker och lite vaniljsocker och rivet limeskal. Ät med din ljuvt rinniga chokladkaka. Spring sen fem kilometer (om du har den typen av tvångstankar).

 

Ja, ja, jag ska vattna den. Anyday now.

Man kan säga att mat prioriteras framför blommor i det här hushållet.

 

To see you eat in the middle of the night

Jag förstår att ni alla suttit on the edge of your seat i väntan på att jag ska berätta vad det blev för mat i fredags. Så jag ska förlösa er nu: trots att jag till slut kände mig mest sugen på något med pesto, blev det kräftstjärtar och svamp i Arlas creme fraiche med bearnaisesmak. Till det pasta och körsbärstomater. Jag har bloggat om den här rätten förut, och vill minnas att jag döpte receptet till störtkåta kräftstjärtar (att skilja från de förälskade). Det är förresten halvstulet från arlas hemsida, och inte alls min egen kreation. Till efterrätt åt vi vaniljglass med chokladsås (hemmagjord, givetvis). Lika delar vatten och socker som kokas upp på spisen, och blandas med samma mängd kakao. Smask smask.

 

Apropå getost

- Varför måste vi spela den?
- Därför! Fattar du… tror du Depeche Mode skulle skita i Personal Jesus?
- De skulle skita i Kräm.

 

I don’t care if monday’s blue

But it’s friday people. Fredag som alltid varit en stor matdag i mitt liv. Fylld av lövbiffar, klyftpotatis och tacos. En fredag som innehåller typisk måndagsmat (tänk pasta med tillbehör) är en misslyckad fredag, en tråkig fredag, en meningslös fredag. Mitt problem idag är att jag inte är sugen på nånting. Tacos? frågar E förhoppningsfullt när jag frågar vad han är sugen på, i vår dagliga vad-ska-vi-äta-ikväll-mail-konversation. Mitt svar blir en rynkad näsa (den näsa som så tydligt syns i ett e-mail) och jag ber honom hitta på något annat. Vilket han inte gör, så nu sitter jag på egen hand här och bläddrar febrilt igenom min hjärnbank. Kött? Nah. Fisk? Nja. Plockmat? För mycket jobb. Paj? För fet. Lasagne? För vegetariskt. Soppa? För soppigt. Och så vidare. Det jag enda jag egentligen är sugen på är en stor kopp varm choklad och nybakat väldoftande bröd, men jag känner att något mer matigt vore på sin plats. Gnnn.

Pizza? Nej det är söndagsmat.

Suck.
Äh.
Kanske blir tacos ändå.

 

Yellow lights

Igår sörplade jag alkohol och grillade lammkotletter. Bastade och drack öl, skakade rumpa och snackade skit, dansade bugg och jagade igelkottar, vinglade hemåt och slocknade vid fyrasnåret. Bara för att vakna några få timmar senare, av en envist strålande sol som inte lät mig sova en sekund till. Istället satte jag mig på balkongen, i gårdagens linne, ett par hörlurar och några Scrubsavsnitt på datorn. Hela veckan har jag gått och fantiserat om min bakfyllefrukost: bagels med chream cheese, tjocka pannkakor med socker och smör, krämig fet yoghurt med granola (internationell!) och frukt. Mango. Vindruvor. Melon.

Men, där jag satt i mitt bakfulla, sömnlösa, svettiga tillstånd kändes inget av det där särskilt lockande längre. Dessutom hade jag behövt gå och storshoppa och det var jag inte heller på humör för (plus att antalet öppna affärer är begränsade sådär vid sjusnåret på söndag morgon). Så jag rostade två fuktiga brödbitar som jag hittade i frysen, och åt dom med fil och russin. Mycket upphetsande. Några timmar senare traskade jag till affären och köpte en halv vattenmelon. Ytterligare några timmar senare bakade jag pitabröd, och fyllde med mozarella, fetaost, tomater och salladsblad. Och sen gick jag till gårdagens värdar och åt kycklingrulle. Jag avslutar kvällen med en snickers. Spännande? Nej.

Och de där få timmarnas sömn gör det svårt för mig att vara mer inspirerande än så här. Nu ska jag se på en film om manlig kärlek (Brokeback Mountain) och avnjuta en varm smörgås som tillkom i all hast, medan jag skrev) (pitabröd med hackad tomat, olivolja och mozarella.

 

This and that

Det är dåligt med uppdateringar här, men det beror på att jag inte lagar så mycket mat. Förra veckan var jag i Uppsala och hälsade på ett gäng gamla vänner, och då lagade jag linssagnen jag alltid lagar, och bakade chokladkakan jag alltid bakar. I övrigt åt vi mest ute, bland annat en ”italiensk” buffé och en ljuv, ljuv sallad med fet, krämig fetaost och pestopasta.

Den ”italienska” buffén åt jag med Mr M, som åt en fisktallrik (som bestod av nittio procent frityr), en kötttallrik och en pizzatallrik. Jag åt mest morötter och citerade Kejsarens nya stil (”finns det ingenting på den här menyn som inte badar i sitt eget flott?”). Efteråt letade vi upp en glasskiosk som hade en massa skojiga smaker. Jag experimenterade med honungsripplad och valtnötskryddad yoghurtglass och mascarponekrämig skogshallonglass, medan Mr M tog tre olika sorters nougat. Glassen åts vid Fyrisån, som verkligen gör sig bra i strålande sol och femton graders värme.

Men här hemma blir det alltså mest rester för tillfället. Pastasås med linser till lunch och kvällsmat, filmjölk med havregryn, kanel och russin till frukost och bananer till mellanmål. Men i helgen ska vi för-fira att E tar ytterligare ett steg närmare 30, och då blir det baka av. Jag funderar på den vita kladdkakan från Två systrars söta, och så någon variant av den norska iskakan. Kanske med hallon, eller med mörk choklad eller vinbär? Eller alla tre!

I söndags grillpremiärade vi alltså. Mr K (en ovanligt snuskig inital btw) bjöd på grill och västläge och det var t-shirtväder till åtta på kvällen. Jag grillade ett lamm som marinerats i färdig marinad (minuspoäng!) och majskolvar som grillades rätt upp och ner och åts med vitlökssmör (eh, nej nu ljög jag, jag hade fixat smör i en liten bytta men orkade aldrig pressa ner vitlöken så den låg som en hel klyfta bredvid smöret och gav väl ingen direkt smak…) och salt. Till efterrätt (nej det finns ingen spärr i den här magen) grillade jag två bananer och smälte ner choklad i. Och så lite glass på det. Burp baby.

Om en dryg vecka åker jag och mannen till New York. Om det mot förmodan finns någon läsare som har matiga New York-tips, så är den läsaren varmt välkommen att dela med sig. (om det mot förmådan fortfarande finns någon läsare alls efter mitt kassa uppdaterande…)

 

Varm macka

Medan E åt sin macka, åt jag min. Den har något mer finess: två dagar gammal vriden baguette från Annas mat, ett lager smör, ett lager ajvar relish, skivade färska champinjoner, fyra skivor skinka, färsk basilika, och oregano. Först lät jag dem grillas på gallret i ugnen i 225 graders värme i några minuter (okänt hur många) och sedan skivade jag över många, många skivor av Boxholms gräddost. Lade mackorna på ett ungssäkert fat och lät osten smälta i samma ungsvärme. Rackarns gott blev det.

 

White trash

Mannen E ville gärna att den här bilden på hans kvällsmat skulle publiceras. Det är alltså macka med skivad och stekt chorizokorv, halvsmält boxholmsost och ketchup. Och så ett glas juice. Fina grejer det, tycker E.

 

Idag på hemköp

Hej älskling, jag har saknat dig! Kul att se att du är tillbaka en sväng.

 

Istället för mat pt2

Katten musen tiotusen

 

Istället för mat pt1

Så här ska det se ut!

 

Proggmat

Igår kväll var jag ensam, eftersom sambon var ute på träningsäventyr, så då passade jag på att äta linssoppa. Fast det blev mer linsgegga… Men hyfsat gott var det i alla fall. Det här är ett standardrecept, som jag tror till och med finns på förpackningen, men det funkar. Och om man gillar kött och vill ha det till kan man nog använda geggan till typ en köttsfärsbiff.

Linsgegga för 2 portioner ungefär
1 liten gul lök
2 vitlöksklyftor
1 liten bit chil1 dl röda linser
2-3 potatisar
cirka 5 dl vatten
1 burk krossade tomater
kryddor

Fräs lök, vitlök och chili i lite olja eller smör. Skala och hacka potatisen. Tillsätt krossade tomater, linser och potatis och späd med vatten. Krydda och koka i ungefär 10 minuter. Man kan vispa lite med en visp och späda ytterligare för vattningare konstistens. Extra gott blir det med en klick vitlöksgräddfil eller vitlökscreme fraiche på. Jag åt den med bröd som jag brett avacado på. Smaskens.

 

Lerkaka

Ett av mina roligare nyårslöften är att varje helg baka något ur Två systrars söta (har jag sagt det förut kanske?) och igår hade turen kommit till Mud-pien. En kladdig, chokladig, nötig sak som det skulle vara kolasås till enligt receptet, men som jag lät vara precis som den kom ur ugnen. Jag gillar inte riktigt att skriva av recept, som så att säga är köpbara (om man bortser från copyrighten känns det ändå inte riktigt moraliskt) så jag tänker inte skriva ner exakt hur man gör. Men om jag räknar upp ingredienserna kan ni kanske räkna hur man gör…. Eller så köper ni boken och blir lyckligare, fetare, mer sockerchockade människor.

Okej, taste this: ägg, socker, kakao, vaniljsocker, salt, hasselnötter. smör och marshmallows. Mhmmm. Den blev kladdig, slemmig och ljuvligt chokladig, och när jag nyss kom tillbaka från en timmes löptur i en snöig, plockepinnig skog tryckte jag i mig det som var kvar efter gårdagen. Tillsammans med två bananer, en liten morot och en flaska vatten. Hej kostcirkeln!